Vår Historia

Varför ges vindkraften ingen chans i Sverige?
Var finns de positiva exemplen på att man vill förbättra miljön?

Dessa frågor diskuterades i slutet av 80-talet bland några energientusiaster i Ljungskiletrakten”

En idé spirar

Det var en tidig och mycket kall morgon den 25 november 1989 som sju entusiaster från ”vindmölle-gruppen” i Ljungskile” gav sig iväg mot Götene för ett besök hos Lennart Blomgren och hans Vestas-vindmölla på 99 kW.
Gruppen hade tidigare varit på vindkraftssymposium i Båstad samt besökt ett nyuppsatt vindkraftverk på 200 kW längst ute på Bjärehalvön. Besöken gav inspiration och redan på hemresan beslutades det att nu måste något göras.Idén att starta ett vindkraftbolag föddes. Gruppen strålade samman runt köksbordet hemma hos två av deltagarna.
Där togs beslutet att det konstituerande mötet skulle hållas på Ljungskile folkhögskola torsdagen den 14 december klockan 19.00. Nu var det igång!

Ett bolag startar

Idén diskuterades vidare. Man hörde med vänner och bekanta om de kunde vara intresserade av att bli delägare. En del var beredda att ställa upp med en rejäl slant som kunde bilda grundplåt. Efter hand hade man fått ihop 29 personer som vara villiga att teckna sig för aktier. På mötesdagen slöt cirka 25 förväntansfulla intressenter upp i lokalen. Ett aktiebolag bildades med syftet att bygga, äga och driva anläggningar för energiproduktion på västkusten. Startkapitalet blev 450 000 kronor. Och namnet blev – helt logiskt – Vindenergi Väst AB.

En sann gräsrotsrörelse

Kanske var det just de riktiga idealisterna som lockades av tanken att bli aktieägare i vindkraft vid den tiden? De där ”gröna” som hade en vision att kunna bygga ett annorlunda och bättre samhälle, där energin flödade i ett evigt kretslopp. Styrelsen var ivrig att gå vidare och för detta behövdes kapital. Vindenergi Väst gjorde i rask följd ett par nyemissioner. En annons i Miljötidningen Alternativet fick stort genomslag och företaget hittade fler som ville vara med och satsa. Nu hade företaget 340 små och stora aktieägare och ett kapital på runt en miljon kronor. Fortfarande fanns en hel del frågetecken. Var skulle man nu bygga? Hur skulle man lyckas med tillstånd och finansiering fullt ut, och slutligen, det kanske svåraste av allt: hur skulle man få folk att tro på idén?

Ett stod dock klart, man skulle hitta en plats långt ut på kusten, där det blåste riktigt bra! Självklart kanske, men – skulle det visa sig – också en källa till motstånd från många oroliga husägare, sommargäster, båtfolk, myndigheter och tveksamma politiker.
mötet skulle hållas på Ljungskile folkhögskola torsdagen den 14 december klockan 19.00. Nu var det igång!

Ett vindkraftverk blir till

I februari 1990 började inventeringen efter ett riktigt bra vindläge. Med en manuell vindmätare gjordes en första inventering av kuststräckan mellan Stenungsund i söder till Ramsvik i norr. Bohus-Malmön med sitt karga och öppna landskap var mycket intressant. Efter flera års arbete och många samtal och möten med alltifrån dåvarande landshövding Kjell A Mattson till miljö- minister Olof Johanssons statssekreterare stupade projektet till slut på totalförsvarets intressen i området. Länsstyrelsen avstyrkte därmed detaljplanläggning av området med hänvisning till riksintresse enligt NRL 2:9.
Positivt var dock att Föreningsbanken vid denna tid förräntade företagets innestående medel till 13,75 procent. Det var tider det! Nya platser prövades och förkastades och till slut gav arbetet resultat. På Västtången på Orust tycktes det finnas en större fläck med obebyggd mark.

Molly vid Mollösund

Den 10 oktober 1993 var det äntligen dags! Efter bolagsstämma var buss bokad för resa ut till Västtången. Ett ståtligt blänkande vitt vindkraftverk av fabrikat Vestas stod på plats ute bland klipporna. Ett imponerande 40 meter högt torn, 39 meters vingdiameter och effekten hela 500 kW! Väg var byggd, transformator och kraftkabel på plats. Verket kunde högtidligt invigas av VD Erik Karlsson. En stor dag för Vindenergi Väst. Den långsamma tillblivelsen var faktiskt en smula tursam. Under de där åren hann vindkraftverken både bli större och bättre. Utvecklingen var då som nu, väldigt snabb. Och bäst av allt, statsmakterna som nu tyckte att det gick väl långsamt med utbyggnaden i Sverige, sköt till investeringsbidrag med hela 35 procent! Vindarna på Västtången var det inget fel på. Molly vid Mollösund stod på stadig grund, snurrade på bra och förstärkte kassan.

Sophie på Hogenäset

Vad skulle nästa steg bli? I Sotenäs kommun kunde man visst tänka sig att upplåta mark för ett par vindkraftverk ute på soptippen utanför Kungshamn. Vindenergi Väst såg möjligheterna till ännu ett bra vindläge där ute på Hogenäset och var inte sena att anmäla intresse. En maskin till planerades på platsen, och företaget Eolus Vind var med i förberedelserna. Skulle det vara möjligt att skapa en andelsförening för en av maskinerna, tänkte någon? Och få riktigt många att bli delägare som man gjorde i Danmark. Det annonserades i ortspressen. Men tiden var inte riktigt mogen. Få visade sitt intresse för idén. Det var ju synd att låta ett bra tillfälle gå oss ur händerna.
Styrelsen beslutade att köpa maskinen, vilket lyckades med en ekonomisk kraftansträngning. Och än en gång kunde vi dra nytta av förmånliga statliga investeringsbidrag. Valet föll som tidigare på en Vestas 500 kW-maskin. I januari 1995
stod så Sophie på ”soph-tippen” på plats och hon har sedan dess producerat en massa el – allt från förnyelsebar källa!

Tröga år

Så följde år av enträgna ansträngningar för att hitta fler bra lägen för ytterligare vindkraftverk. Uppslag och goda kontakter med markägare fanns men hindren var många. Försvaret ville inte gärna ha vindkraftverk ute på kusten. Myndigheter tyckte att man hellre skulle bygga inåt skogsbygden. En del boende ute på kusten ville inte alls veta av vindkraft. Somliga kommunpolitiker var ängsliga. Man ville utreda igen och igen. Det kändes trögt att komma framåt.

Gerda nere i Halland

År 2002 dök det upp en möjlighet att köpa ett nyligen byggt vindkraftverk av fabrikat Nordic Wind Power vid Dragabol nere i Halland. En svensk uppstickare som bara hunnit tillverkas i ett par exemplar och annorlunda genom att bara ha två blad. Efter lite turer så slog vi till, och Gerda med en effekt på hela 1 000 kW var vår.

Tre maskiner och nya tider

Så hade vi då tre maskiner som snurrade och drog in pengar. Betalningen för varje kilowatt vi kunde sälja ökade sakta men säkert över åren. Staten insåg att det ändå gick lite väl långsamt med utbyggnaden av den förnybara energin i Sverige. År 2003 beslutade man att införa elcertifikat, ett nytt system som skulle ge oss en slant extra per kilowatt.
För att kunna utveckla bolaget ytterligare beslutade bolagsstämman 2007 om nyemission. Många var intresserade och 340 aktieägare utvidgades till att bli 450. Våren 2008 växlade Vindenergi Väst upp genom att anställa VD Lars Haglund på heltid. Fler och fler i Sverige började samtidigt prata om vindkraft. Det skrevs om vindkraft. Nya aktörer dök upp hela tiden. Plötsligt skulle det byggas vindkraft på alla möjliga ställen – och omöjliga. Ett riktigt riv efter platser att bygga vindkraft på, vilken förvandling!

Lejdebergen

Vindenergi Väst som varit med länge har förstås en del bra projekt i vår kappsäck. Just nu är vår koncentration till stor del riktad mot Lejdebergen väster om Uddevalla. Där ser vi nya möjligheter. Efter många turer har vi nu alla tillstånd för att bygga. Vi har förhandlat med banker, planerat för vägbyggnation, kraftkabel, transformatorstation och allt vad som nu ska till. Målsättningen är i skrivande stund att resa två av dessa stora vindkraftverk så snart som möjligt, vilket kan bli 2010 eller 2011. För att följas av ytterligare två inom de närmsta åren.

Lejdeberget Foto: Peter Muld

Pin It on Pinterest

Share This